... var jag bara 17 år
... insåg jag att det sista året på Strömbackaskolan skulle bli det mest jobbiga
... var jag otroligt kär i kärleken
... trodde jag aldrig att jag skulle sitta här med planer om att flytta till Göteborg
... åt jag lika mycket som jag gör nu, det vill säga tills jag håller på att spricka
... hade jag många orealistiska drömmar och planer om mitt framtida liv

Idag...
... inser jag att jag kan inte alltid kan lyckas med allt
... vet jag mycket mer om mig själv än vad jag gjorde för ett år sedan
... har jag mycket mer kött på benen då det gäller både det ena och det andra
... inser jag att allting går inte att fixa, ibland funkar det helt enkelt inte
... är det för mig okej att sakna