Största delen av gårdagen spenderades hos min älskling. Vi spelade fifa och jag FÖRLORADE!!!! det är verkligen inte likt mig och det kändes förjävligt så där svek mitt humör, synd bara att Alex fick stå ut med det, haha. Men det blev ju bra igen efter ett tag. Sen följde vi med Alex pappa till båten och satt där med hans farmor och Kenneth. Måste bara säga att Alex har vääärldens gulligaste farmor, en sån som alla vill ha. Urgullig. Eftersom jag var ledig idag så bestämde jag mig för att sova hos han. Dock så blev det en tidig morgon eftersom Alex skulle med sin pappa och hämta båten i Finland. Så då bar det hem och så såg jag två avsnitt av CSI. Därefter låg jag ute och solade och läste. Boken är faktiskt ganska bra, kanske inte lika bra som den förra som Berny Pålsson skrev, Vingklippt ängel, men den nya är godkänd. Ja, och så fortsatte jag läsa och tänkte ingenting på att jag skulle bränna mig i solen. Jag brukar ju aldrig få varken brunfärg eller rödfärg, så jag tänkte inte så långt. Men iallafall så är jag RÖD som en tomat på framsidan av min kropp, medan baksidan har en liten rödnyans. Jag tänkte ju inte heller på att sola ryggen och det där eftersom jag ändå inte trodde jag skulle få någon färg. Men färg blev det, men kanske fel färg, haha. Jag kan meddela att det gjorde ont att spela fotboll med sönderbränd hud också. Gick inte sådär värst bra. Haha.

Imorgon är absolut sista "riktiga" skoldagen, sen är allt plugg över. Det är bara lek och skoj kvar i skolan. Väldigt skönt. Dock så blev det ingen sovmorgon imorrn eftersom vi måste redovisa vårat arbete i turism som vi har på morgonen. Men sen har vi inte så många lektioner efter det. Skönt!

Då vet mina få läsare vad jag höll på med igår och idag.

Helgen som varit var helt underbar! trots att det inte hände alltför mycket så var det många saker som blev uppklarade och det kändes skönt. Nu kan vi gå vidare utan några bekymmer alls, jo visserligen några, men de kommer alltid hänga med hur vi än gör. I allafall så är jag happy. Jag har idag insett att det faktiskt bara är kvar mindre än en riktig skolvecka. Hur skönt är inte det då? och bättre kan det inte bli då jag just gjort klart mitt engelska tal, och min engelska bokredovisning. Underbart! däremot är ju det värsta kvar, att framföra hela skiten. Men det ska nog gå bra med tanke på att det är det sista arbetet från mig, vilket betyder att jag inte bryr mig hur det går riktigt. Det får helt enkelt gå som det går. Jag kan ju inte göra annat än mitt bästa. Så det så. Hur skönt är det dessutom inte med sovmorgon nästan varje dag, och sluta dubbelt så tidigt som i vanliga fall. Världsbäst vecka. Well, nu ska jag titta på Sanningens ögonblick som jag missade i söndags. Sen ikväll är det fotbollsträning.

Ska jag skratta eller ska jag gråta? är det här det bästa jag får. Ständigt är det något som ligger och skaver i huvudet. Det är alltid någointing som inte är bra eller perfekt. Det är alltid något som hunnit förändrats till det sämre. Och på något konstigt vis kan jag inte komma på om jag är glad eller om jag är ledsen. Är jag lycklig eller olycklig? vad vill jag? det där är ständigt de frågor som gnager i min hjärna. Det är så sjuka tankar som flyger omkring i mitt huvud så ojojoj. När man väl börjat fundera på vad som kan vara orsaken till att det är såhär så får man inget svar. Det finns ingen som vet hur fan man kan bli så korkad och idiotisk som jag just kommit på att jag nån gång om sänder blir. Varför vet jag då inte. Det är bara då allting är alldeles försent som jag kommer på att jag just har agerat fel, men då är ju allt som sagt försent. Något som jag irriterar mig på är att man jämt och ständigt ska gå och tänka att allting var bättre förr. Ja, det tycker nog de flesta. Men varför i hela friden ska man gå och tänka så då man vet att man ändå inte kan spola tillbaka tiden och göra om det man vill ha ogjort, eller göra det man inte gjort som man borde. Det går ju inte. Så vafan är det för fel i folks hjärnor nu för tiden. Det är väl bara att tacka och ta emot att man har det man har och får det man får.

Eh, fråga inte vad det där var om. För det vet jag inte själv. Det enda jag vet är att jag idag har gjort något som jag ångrar förjävligt mycket. Sist jag betedde mig såhär så miste jag något väldigt dyrbart. Och i den stunden visste jag att jag aldrig skulle göra något sådan igen. Men vad fan gör jag? jo exakt samma sak, igen och igen. Nu är det fan skärpning som gäller för min del. I allafall om jag vill vara lycklig, och vem vill inte det?

Dagen började inte förrän elva idag. Vi handelsettor skulle ha något som hette "Företag för en dag". Så det var bara att bilda grupper och börja komma fram till en affärsidé. Och självklart har vi redan tjänat in 750 stålar, och morgondagens arbete kommer att bli 200 kr till. De pengarna ska vi sen dela på, jag, Linn och Carro. Det vill säga att vi får drygt trehundra spänn var. Mycket bra jobbat. Jag tycker faktiskt vi förtjänar pengarna. Vi har stått och krattat i två och en halv timme! det var väääääldigt jobbigt kan jag säga. Så fort jag hör ordet krattning vill jag bara spy på människan som kom på att man skulle kratta. Väldigt onödigt tycker jag. Förövrigt har vi också planterat blommor hos våran mentor, vilket inte var sådär värst jobbigt, nästan lite kul var det.

Nu väntar sängen och sen är det sovmorgon till 11 för oss i gruppen och då är det krattning av en till gård, eller bara en halv men det ska nog gå bra det. SEN är vi äntligen klara för utvärdering av våra utförda arbeten. Good job girls.
Men om man tänker efter hur mycket vi tjänar så är det ju faktiskt värt allt jobb och slit. Mina pengar ska gå till spargrisen. Det enda problemet är att jag har ingen spargris så det blir nog lite svårt. Jaja, nu vill mina muskler och mitt huvud gå till sängs. Hejs

Jag har typ mycket att göra i skolan tycker jag. Eller egentligen är det inte så värst mycket om man tänker på de som har kompletteringar, omprov, rester osv. Jag har ju inte så värst mycket sånt, men ändå känns det tugnt. Jag ska hinna läsa ut en bok på engelska tills nästa vecka och jag har bara trehundra sidor kvar. Nejnej, inte är det så mycket att läsa inte. Det kommer bara ta halva året tills jag är klar med den. Sen är det något tal som vi ska hålla på engelskan, och jag gruvar mig verkligen över det. För det första så är uppgiften den att man ska ta med en grej som är speciell och prata om den, på engelska då såklart och det ska vara i ca 3-5 minuter. Jaha säger då jag. Jag har då ingen grej att prata om som är så speciell att det skulle ta tre till fem minuter att prata om den så. Jag får väl fixa ihop en egen historia om någon sak jag har hemma eller så. Och utöver det så har jag en rest i engelska fast den kommer inte ta mer än en lektion till.

Helgen har varit ganska bra. Det var skönt att prata med dig men tyvärr så uppfattade du det hela alldeles fel. Det var ju inte alls meningen att du skulle ta det på det sättet. Jag ville bara säga hur jag kände och att vi borde prata med om sånt här så det inte uppstår komplikationer som då. Men jag är glad att vi pratade i allafall, även om det inte kändes bra precis efteråt.
Jag har också spelat match i Älvsbyn. Vi vann med 2-0. Jag sög, mitt huvud ville inte hänga med plus att jag skavde mina hälar så det knappt gick spela mer. Men det är saker som händer ibland.
Höjdpunkten med helgen var nog att jag fick åka båt med Alex, hans pappa, Britte och Ludde. Det var mycket trevligt. Som jag har längtat efter det där. Mysigt kan man lugnt säga trots det hemska vädret. Snöblandat regn var ingen höjdare.

Nu har jag tänkt gå till mitt rum och se CSI eller kanske sova beroende på om jag kommer orka se klart hela avsnittet. Då vet alla som inte har så mycket att göra.

Idag skriver jag något simpelt.

DAGENS VILL HA: laptopis
DAGENS KLÄDSEL: inget speciellt
DAGENS SMINK: inget , än så länge
DAGENS FRISYR: plattat
DAGENS LÅT: Piece by piece
DAGENS PLANER:  köra moped till alex och chilla? eller nåt
DAGENS SAKNAD: fin hy
DAGENS DUMMASTE:  missa alla frilägen på matchen
DAGENS LYCKA: mat
DAGENS DROG:  mp3
DAGENS KÖP: cola med negerboll
DAGENS GODIS: lösvikt i massor
DAGENS HUMÖR: det duger
DAGENS ORD: döda mig

Idag har jag kommit på en idé. Och det är inte vilken sorts idé som helst. Utan jag Hanna Björk ska spara mina pengar i sommar och köpa mig något riktigt dyrt och bra. För tillfället ligger Laptop högst upp på listan men knappas snart inpå av en systemkamera. Fast jag känner att en laptop är mer behövligt eftersom min dator (om man nu kan kalla det dator) håller på att ge upp. Den vill nog inget mer. Därför har jag räknat ut att jag kommer tjäna som minst 7500 kr. Nu tänker nog många som känner mig hur jag kan ha så mycket pengar som bara jobbar tre veckor i sommar. Svaret är enkelt. Jag har super generösa föräldrar som bara vill mitt bästa och har lovat mig pengar för varje betyg när jag går ut första året. Hur mycket jag får för varje betyg ska jag inte nämna, men det är mycket pengar. Eftersom jag redan har bra betyg får mamma och pappa skylla sig själva att de kommer bli ruinerade eftersom det var de som lovade, utan att jag ens hade nämnt några pengar.

Dessutom hade jag tänkt fixa så att jag kanske kan klippa gräset hemma för någon slant plus annat husgöra. Visst kan man tjäna en hacka på att vara effektiv. Det är vad jag har tänkt vara i sommar. Jag har ju ändå i princip ingenting annat att göra om dagarna. Däremot kommer det gå åt en slant till PDOL biljetter och andra festivaler i sommar. Och så måste jag ju såklart ha råd med att köpa kläder och fylla på mobilen t ex. Men det där, det löser sig nog förhoppningsvis. Annars får jag väl ha en inte så bred ekonomi i sommar, men det är det värt. En laptop är någonting som är värt att köpa, iallafall i min sits just nu. Jo justja, jag kom på att jag har även tänkt sälja min dvd spelare eftersom jag inte har någon användning av den sen. Fast det är ju inte många hundralappar man får för den, men det är ju alltid någonting. Jag får väl se hur det blir med dataköpandet senare eftersom det är ett tag kvar innan jag får tillräckligt med pengar. Det blir alltså att inte köpa så mycket kläder nu för tiden. Men jag ska nog klara mig.

Idag ska jag läsa igenom mitt tal som vi typ ska ha imorrn och plugga på Småföretagande eftersom vi har prov imorrn. Och jag ska nog skriva lite på mitt andra tal, fast på engelskan, fast jag behöver hjälp med det. Och så ska jag till min snygging. Jag pluggar nog där skulle jag tro.
Tack och hej!

Dagen började verkligen inte bra. Vaknade upp med ett illamående och en ångest som jag inte varit med om tidigare. Fick konstiga gråtattacker pga någonting, varför har jag inte kommit fram till ännu. Jag trodde illamåendet skulle gå över om jag for till skolan, men icket. Det blev nog bara värre eftersom det blev så allvarligt att jag till och med spydde. Ingenting man skryter om precis. Äckligt var det, men ingenting jag kunde rå för. Fast det var bra på ett sätt eftersom då försvann det mesta av illamåendet.

När jag kom hem såg jag något avsnitt med CSI sen sov jag en timma eller två för att senare se ett till CSI avsnitt. Dock så kom jag fram till att jag hade sett båda avsnitten redan förut, även om det var längesen. Men lika bra var de ändå. Jag hann även se Pretty Woman fast självklart skulle datorn hålla på att jävlas med mig. Bilden laggades fast så jag blev tvungen att dra lite damp kanske, så då slutade tangentbordet sluta för ett tag. Datorn blev bara knasigare efter mitt utbrott.

Och till sist var höjdpunkten av dagen då min älskling kom och höll mig sällskap. Vi försökte vara duktiga och "plugga", eller ja, skriva mitt tal som jag ska hålla imorgon. Men det gick väl inte så bra så jag får nog lov att improvisera mig fram senare. Mitt i alltihopa fick jag en sån där attack igen. Ångest vet jag inte om det var, men grät gjorde jag. Konstigt. Men tur att jag fick lätta på trycket genom att säga allt som fanns i mina tankar. Det hjälpte verkligen. Jag fick rensa ut en hel del dåliga tankar, vilket är bra. Då är det bara att gå vidare.

Nu har jag tänkt hinna med att läsa igenom matten eftersom det är nationella imorgon, del två. Vill så gärna lyckas med ett VG eller iallafall ett G+. Så det kanske är bäst att vara påläst och repeterad. Dessutom måste jag kolla igenom det där talet jag ska hålla. Förhoppningsvis hinner jag inte hålla det eller nå sånt. Hoppas kan man alltid göra. Men jag får i första hand hoppas att jag inte mår sådär illa som imorse, för isåfall stannar jag definitivt hemma. Man ska verkligen lyssna på kroppen. Det gjorde inte jag idag och då ser man ju vad konsekvenserna blir. Btw, tror jag att det kan vara nått virus eller nånting sånt eftersom jag har ont i halsen också, vilket jag inte hade tidigare idag. Men jag hoppas på det bästa, att det blir bra.
Godnatt gott folk.

Det är söndag vilket innebär att det är den dagen på veckan då man mår som sämst, i allafall jag.

Helgen har enligt mig inte varit bra alls. Det blev aldrig som planerat, vilket gjorde mig väldigt irriterad. Så helgen har minst sagt varit dåligt.

Igår spelade vi match mot nått Gällivare lag. Vi vann med 4-0 vilket var kul. Det var kul att spela också för den delen. Vad vi gjorde på kvällen vill jag inte ens ta upp. Det var så tråkigt så det finns inga ord. Samma sak på fredagen.

Nu vet jag inte vad jag känner. Jag vet inte om jag är glad, ledsen, arg, besviken eller irriterad. Jag vet ingenting. Jag vet inte om jag ska låta det vara såhär, eller gå vidare.

Det var allt för mig.

Jag känner för att skriva igen. För det första för att det känns väldigt dåligt för mig just nu. Du sårar mig på ett sätt som du inte förstår, som bara jag känner. Du gör mig ibland så himla besviken, men det är förståss mitt eget fel. Har man inga förhoppningar så blir man ju aldrig besviken. Och det har jag, förhoppningar alltså.

Men det problem jag har är att jag tror att du vet vad jag tänker och känner, men det gör du såklart inte. Det är bara jag som vet och därför har jag nu insett att varför jag mår dåligt ibland är på grund av mig själv. Inte någon annan. Jag trodde alltid att det var du som var orsaken till det här, men jag inser att det är alltid jag som påbörjar alltihopa medan du fortsätter, och på så sätt blir det bara värre.

Självklart vet jag att du inte kommer läsa det här, men det gör ingenting. Jag ville bara få ut det på något sätt och eftersom du inte är nära mig nu eller tillgänglig att prata med så skriver jag det istället. Det är faktiskt bra att skriva då man mår dåligt. Jag tycker det. Man får ut en hel del känslor och man börjar förstå saker och ting mycket bättre än man gjorde förut. Jag tror det är ensamheten som gör att man börjar tvivla på sin partner. Alltså, då man är ifrån honom känner man sig så himla lång ifrån, så otillräcklig. Och man börjar tänka de mest knasigaste tankarna och får för sig en massa saker som man senare ångrar att man tänkte och fått för sig. När man väl är i deras närhet känns det som att allting är bra, allt det dåliga göms undan och på något sätt glöms det bort, tills man sitter i sin ensamhet och börjar tänka de där tankarna igen och få för sig de där sakerna igen.

Anledningen till varför jag skriver det där just här i bloggen där precis alla som vill kan läsa är för att jag har väldigt lite att göra och jag känner mig ensam och övergiven, men bara nu för stunden. Därför kan det hjälpa att skriva ner lite av sina tankar och inte alls bry sig om vad andra tycker och tänker och tror om en själv.

Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så har jag hunnit se tre stycken CSI avsnitt och så har jag hunnit läsa ur min bok, Årstamördaren heter den. Den verkar ganska bra ändå. Eller den duger iallafall. Jag har ju inte hunnit sådär värst långt i den men. Men om en kvart ska jag se Sanningens ögonblick. Det är ganska underhållande att sitta och se på det, speciellt då det är ganska privata frågor. Jag får väl se hur länge jag hinner se det eftersom jag ska senare och träna fotboll till jätte sent på kvällen, enligt mig. Eller inte jätte sent, men hyfsat sent.

Det känns så konstigt just nu, men ändå bra på något sätt. Jag känner att mellan oss är det bra, men det är ändå någonting som ligger och skaver. Vad det är vet jag inte. Ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag. Kanske är det bäst att inte tänka på sånt här. Det är så svårt att förklara, speciellt för dig. Du tar åt dig och tror att det är du som gör fel, men så är det inte. Det är vi tillsammans som gör fel, eller inte gör fel men vi måste i allafall förbättra oss tillsammans, ifall båda två ska må bra. Bara för att jag säger det där till dig betyder det inte att jag älskar dig mindre än förut. I själva verket älskar jag dig mer än nånsin. Jag vill aldrig släppa taget om dig, men jag vet att jag måste. Jag kan inte tro att jag äger dig eller att jag är garanterad att få ha dig resten av livet. Därför försöker jag komma en bit längre ifrån dig så att allting inte ska bli så himla jobbigt då vi väl måste ta farväl av varandra.
Det är svårt sånt här.

Det är i allafall våran dag idag, 15 månader tillsammans, ifall man räknar ihop dem.. Jag ska väl fira den dagen själv antar jag, eftersom det inte längre är så himla speciellt. Det var det förr. Men man kan aldrig tro att nånting ska bli precis som det var förut, för det kommer aldrig att hända.
Man måste se framåt.

Idag har jag ingenting alls att göra. Från och med nu ska jag sitta i min ensamhet och kolla på CSI. Jag är på säsong två nu, i mitten ungefär. Jag kanske läser min bok ett tag också och sen tror jag att jag ska hinna med att se en film, en tecknad. Och därefter har jag träning sent på kvällen på Heden. Det känns inte sådär jätte tungt nu att fara på träningen, åtminstonde inte idag. Jag har ju ändå ingenting att göra idag så det spelar ju ingen roll.

Jag kan berätta för er att min valborgskväll inte blev den bästa. Innerst inne hade jag den känslan av att kvällen skulle framföra hur otur man kan ha. I allafall så var det tänkt att vi skulle på fest i dörrnäs, fast ja, först var det tänkt att vi skulle på förfest. Redan då jag fick reda på att det var hos 93girls vi skulle förfesta hos så kände jag att kvällen inte skulle hålla ihop. Jag ville såklart bort därifrån så fort som möjligt och iväg till dörrnäs, men det ville ingen annan. Alex och Simon var de mest tråkiga personer jag varit med om just den kvällen, då det var tänkt att vi skulle ha roligt allihopa. Men nej, då är det alltid någon som ska vara negativ. "Festen" fortsatte hos ännu mer 93or, vilket var nå så jävulskt skämmit. Jag skämdes mest för flickorna som hade deras första "fylla", eftersom de betedde sig som kanske 13 år. Skämmit var det iallafall. Jag kan bara tala om att jag ville därifrån, bara bort någonstans. Tillslut hamnade vi på Byxtorget där vi träffade allt folk som varit på dörrnäs. Tydligen var det inte så bark där som alla hade sagt att det var, så alltså hade vi kunnat dra dit. Men inte det.
Kvällen avslutades hos Alexander i hans bubbelpool, mys var det. Kanske bästa avslutningen på en sån där helveteskväll.

Nu är det träning och jag känner att jag faktiskt orkar på den för en gångs skull. Får väl se vad som händer efteråt, men jag är bara sugen på att chilla ikväll.