Det känns så konstigt just nu, men ändå bra på något sätt. Jag känner att mellan oss är det bra, men det är ändå någonting som ligger och skaver. Vad det är vet jag inte. Ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag. Kanske är det bäst att inte tänka på sånt här. Det är så svårt att förklara, speciellt för dig. Du tar åt dig och tror att det är du som gör fel, men så är det inte. Det är vi tillsammans som gör fel, eller inte gör fel men vi måste i allafall förbättra oss tillsammans, ifall båda två ska må bra. Bara för att jag säger det där till dig betyder det inte att jag älskar dig mindre än förut. I själva verket älskar jag dig mer än nånsin. Jag vill aldrig släppa taget om dig, men jag vet att jag måste. Jag kan inte tro att jag äger dig eller att jag är garanterad att få ha dig resten av livet. Därför försöker jag komma en bit längre ifrån dig så att allting inte ska bli så himla jobbigt då vi väl måste ta farväl av varandra.
Det är svårt sånt här.

Det är i allafall våran dag idag, 15 månader tillsammans, ifall man räknar ihop dem.. Jag ska väl fira den dagen själv antar jag, eftersom det inte längre är så himla speciellt. Det var det förr. Men man kan aldrig tro att nånting ska bli precis som det var förut, för det kommer aldrig att hända.
Man måste se framåt.

Idag har jag ingenting alls att göra. Från och med nu ska jag sitta i min ensamhet och kolla på CSI. Jag är på säsong två nu, i mitten ungefär. Jag kanske läser min bok ett tag också och sen tror jag att jag ska hinna med att se en film, en tecknad. Och därefter har jag träning sent på kvällen på Heden. Det känns inte sådär jätte tungt nu att fara på träningen, åtminstonde inte idag. Jag har ju ändå ingenting att göra idag så det spelar ju ingen roll.