Morgonen börjar som så många andra morgnar i Göteborg. Min väckare ringer, jag funderar på om jag inte ska sova liiiite till, men kommer snabbt på mig själv med tankarna som säger att det var ju faktiskt jag som ställt väckaren och har planerat att stiga upp. Så jag ligger ett tag i sängen utan tillåtelse att somna om igen. Sedan kommer jag på att mina sambosar som också ska stiga upp samma tid inte alls lever om i rummet mitt emot. Det betyder att de sover och inte verkar fundera på att stiga upp. MEN idag, istället för att somna om igen, bara för att de andra inte stigit upp, så ska jag stiga upp i hopp om att de också gör det. För idag kan vi inte vara sena, för idag ska vi ju på Liseberg!