Först kände jag mest ilska, ilska över att du undanhållit saker för mig, och ilska för att du inte tagit mig på allvar. Jag kände bara ilska mot dig och vad du än sa gjorde du det värre. Sen insåg jag att jag blivit lurad, under många år. Lurad på kärlek, lurad på tillit och lurad på säkerheten jag kände hos dig. Nu känns allting tomt och mörkt. Efter alla år tillsammans har jag trott att vi skulle dela en framtid tillsammans. De drömmarna tog slut idag, allihop. Jag kan inte låta bli att tänka på ensamheten som slingrat sig runt mig, eller säkerheten som ryckts bort från mig. Det är svårt att känna sig stark när man i sjävla verket är som svagast, när hjärtat inte orkar mer.