Då var en arbetsdag avklarad i veckan. Den här gången har vi fått måla staketet och som alla vet brukar inte färgen fara dit man vill alltid, så jag är numera vitprickig i ansikte och på händer, helt underbart vackert. Visst brukar det kunna tvättas bort, men inte i mitt fall. Så jag får alltså gå omkring med färg i ansiktet och lite överallt.

Senare ikväll är det något som jag verkligen inte ser framemot och det är träning. Vi ska springa på tid på grisberget eftersom att det är sista gemensamma träningen vi har på några veckor. Tid? vafan... Jag gruvar mig som fan för jag kommer inte orka springa den där sträckan, hahaha. Därefter ska vi ta tid själva och springa den där sträckan minst 5 gånger under uppehållet. Blä, jag vill bara spy på det. Det finns seriöst ingenting som är värre än att bara springa, nä usch fy blä.