Om nån hittar en eller två lungor nånstans i Piteå så kan den personen vara gullig och komma tillbaka med den eller dem till mig. Jag håller nämligen på att hosta ur lungorna. Känns det som. Det är konstigt att hostan aldrig verkar bli bättre. Och det är väl första gången man glädjs av att det kommer slem när man hostar? just nu, inget slem = dåliga sömnmöjligheter. Dessutom, nånting har hänt med min arm/handled. Det känns liksom som att den har gått ur led och kommit tillbaka i led och sen vill den fara igen och ont gör det. Blä.

Nu är det så att jag ska få min skönhetssömn. Beroende på om min grishosta vill försvinna under tiden jag ligger i sängen och försöker sussa.

Förresten, annars är jag ju i princip frisk igen. Svininfluensan var ju säkerligen hemma hos mig och den var verkligen inte något att direkt frukta. Skönt, tyckte jag, som fick vara hemma från skolan och inte fått lite dåligt samvete. Ibland är det bara för skönt att få vara sjuk. Och speciellt när man får det om man precis önskat sig det, som jag. Jag hade alltså tur. Och som en positiv sak är ju att nu behöver jag ju inte ens fundera över att vaccinera mig för den där satans svininfluensan.

Jag tror jag säger god natt där.