Som rubriken säger. Tusentals mil från mig. Ni har gått eran väg medan jag stannade kvar. Kanske var det ett dumt val? det vet jag inte. Jag hoppas att jag i framtiden kommer att komma ikapp er på något sätt. Eller så är det bara något slags önsketänkande. Det är nog omöjligt. Fast jag har upplevt det ni andra kanske aldrig kommer uppleva under eran livstid och det är jag glad för. Jag ångrar inte mitt val. Det finns säkert något sätt som kan förändra det hela lite grann i framtiden. Men jag är ännu inte säker om det kommer att inträffa alls. Det beror på.
För övrigt så är jag verkligen inte utvilad sen igår. Alla mina muskler känns som stela och ofärska godisremmar. Och resten av kroppen har verkligen tagit stryk. Det känns som att jag är sjuk på något sätt. Jag fryser och mår lite smått illa. Men jag håller tummarna på att jag hinner vila tillräckligt mycket för att orka spela bra imorgon i Älvsbyn.
Och till sist kan jag ju nämna att jag inte har träffat min gulleplutt sen onsdags. Typ rekord länge för mig. Känns som att jag väntat i evigheter på att få krama om honom. Men som tur är kommer han ikväll till mig och ska spendera den sista natten med mig, samt följa till Älvsbyn och kolla på mina matcher. Gulligt tycker jag, eftersom han HATAR fotboll och är jätte morgontrött. Vi ska ju upp kring halv 7. Det kommer bli svårt att väcka honom.

Nu fick ni (mina få läsare) något att läsa ett tag.