Nu är det efterlängtade lovet framme.
Dagen har bjudit på en hel del fika faktiskt, och jag ääälskar ju fika så jag har faktiskt bara varit glad idag. Vi har inte haft så många lektioner utan vi har sett på innebandyturneringen som var idag. Sen hade vi två lektionen, varav en innehöll ett nationellt prov i engelska, det muntliga. Det gick väl sådär. I allafall bättre än jag trodde att det skulle gå, men tur var väl det.
Lovet kommer att spenderas med Alex och min familj och familjen Eriksson i Ammarnäs. Det kommer säkert bli kul. Jag hoppas på mycket sol så man kanske inte kommer tillbaka som en blekfis.

Att min tillit till dig kan ändras så fort är så himla konstigt. Jag var helt inställd på att det här aldrig någonsin kommer bli bra igen, inte ens i närheten. Men var är vi nu, jo vi är två trappor högre upp än vad vi var innan det där hände. Det känns otroligt bra. Jag tror att de motgångar vi mött har gjort oss så otroligt mycket starkare och tilliten verkar nästan bara fortsätta växa utan något sorts hinder. Men bara för att jag skriver de bra sakerna som är så betyder det verkligen inte att jag kommit över det där, verkligen inte. Jag tog åt mig så hårt att allt mitt självförtroende försvann. Hur jag ska få det tillbaka är fortfarande en fråga utan svar.

Nu kommer jag vara inaktiv ett bra tag då jag är i fjällen. Men ha ett kul lov & Glad Påsk!