Gud vad man saknar det man en gång hade. Allt det man gjorde förr. Det var så levande, alltihopa. Nu känns det som att tiden står still och ingenting händer i livet. Åh, Johanna, du ska bara veta hur mycket jag saknar dig. Så himla obeskrivligt mycket. Allt vi hade, vart tog det vägen? vi lovade varandra att det här aldrig skulle hända. Hur kunde allt gå så himla fel?
Förövrigt så har jag träning idag. Ska bli skönt att få göra av med tårtan och fikat sen igår :)

Bye