Hela den här veckan har varit så otroligt jobbig. Hur många känslor som helst har kretsat runt omkring mig. Alla möjliga sorters känslor. Det är ett under att jag sitter här och skriver detta, eftersom jag för bara fyra dagar sen mådde så pass dåligt att jag bara ville sjunka genom jorden. Men nu var det så att gud måste ha hört mig eller nånting, seriöst. Annars kommer jag inte på något annat sätt som måste ha fått han att ändra sig. Jag var helt inställd på att det var SLUTET, på riktigt den här gången.
Men då var det någon som hörde mina djupaste böner och det var någon som fick honom att ändra sig. Och jag tackar gud för det.
Utan honom vet jag inte vad jag hade gjort. Jag kommer nu göra allting jag bara kan för att det ska vara så bra som möjligt. Mina misstag kommer aldrig att upprepas, jag vet vad jag mister den här gången.
Du är den dyrbaraste människan på denna jord.


För the botten is nådd
Hur långt kan man gå?
Hur lågt kan man sjunka?
Hur kasst kan man må?

Det vet jag nu, jag vet verkligen. Jag inser hur jävla tur jag har haft alltså. Det är inte alla som klarar det här, jag vet det. Och nu vet jag hur dåligt man kan må pga en sån här sak. Ni som klarar att leva med ett krossat hjärta, ni gör det bra! er beundrar jag verkligen.