Och ja, jag vet att jag har använt den som rubrik tidigare men just idag vill jag skriva lite om just det. Att man verkligen inte kan klara sig en dag utan kärlek från något håll. Vet man att man är älskad så bär man på mycket. Jag ska verkligen inte klaga eftersom jag får mer kärlek än vad jag ger, vilket såklart är oerhört egoistiskt. Men jag tror alltid att folk vet vad jag tycker och tänker om dem och att jag då inte behöver visa att jag älskar just den människan. Men innerst inne vet jag ju själv att den personen är allt för mig. Och då man inser att man kanske har gjort fel i ett helt år genom att bara vara sig själv så har man redan förstört allting och gått miste om nånting man verkligen höll kärt. Jag har lyckats med det, det vet jag. Jag vill bara kunna visa dig och alla hur mycket du betyder för mig, men jag kan verkligen inte. Jag vet inte hur man gör. Det låter bara så fel att just jag säger det här, jag som har det så himla bra. Eller?
Men det enda jag vill är att få krama om dig, föralltid. Jag vill berätta för dig hur oerhört mycket du betyder för mig och hur himla bra och underbar du är. Men det är nånting som gör att jag inte kan det. I mitt huvud tänker jag bara på hur bra du är, och hur bra du behandlar mig medan jag glömmer bort att jag kanske borde behandla dig på ett bättre sätt än som jag gör nu. Men just idag har jag tagit ett stort kliv och kommit på mitt största problem.
Jag älskar dig, alltid.